När tur och...

 otur fördelas..

Pågår SM-vecka i vår stad och bland alla idrotter var vi i går (fredag) och kollade på Beachvolleyboll i Folkparken på hemvägen.

Hemma var hustrun lite mer uppbragt än vanligt för att jag inte lyssnar eller hör så på grund av hennes röstläge kollade jag volymen på hörapparaten.

Till min förskräckelse var den vänstra borta!

Svor ve och förbannelse  över det mesta, men mest min okänslighet som inte märkt något. Därtill förbannelse över att jag inte ställt in tillhörande GPS på appen...

Insåg till slut att på måndag beställa en ny och anmäla till hemförsäkringen

Idag (lördag) har vi fortsatt med vår utforskning av begivenheterna i världens vackraste kullis för idrottstävlingar.

Rodd på Strömmen, aktiviteter på Holmentorget m.m.

Vi mindes på em. min svärmor som gick bort på dagen för 10-år sedan med en Ros på hennes grav.  Därefter gick vi återigen genom Folkparken och kollade på Beachvolleyboll. Fick ett infall att titta efter på platsen vi ställde cyklarna på igår.... och döm om min förvåning när jag hittade den!!!!!

Kunde själv inte tro att det var sant!

Snacka om lyckodag!!!

Bestämde mig givetvis för att köpa 6 trisslotter på studs.

Hur det gick med dem? 

Svaret kommer nästa vecka vilken bil jag kommer att lasta kajaker på!

Våra.....

 allierade.....

Fy faan!

Igår var det....

...fredagen den 13:onde..... 

Tänkte leka lite med siffran tretton.

I torsdags var det skolavslutning och ett barnbarn som under våren fyllt tretton år skall i höst ta ett vidare steg ut i livet och börja på mellanstadiet.

Minns inte själv hur jag var i den åldern mer än att jag flyttade från Matteus till St:Olov och fick en chans att börja om på nytt, kanske skapa en helt ny profil.

Vet bara att det var roligt att plugga trots att jag skolka på examen då jag skulle framföra Bergatrollet av Fröding. Ville inte läsa rader som: "skulle pussena" "tocken ful trut jag har och vyssena" etc,  inför tjejerna  i klassen.

Det var jag som trettonåring. Omkring 1959-60

Min far blev som trettonåring tillsagd av sin far att nu var det hans tur att lämna syskonskaran som näst äldst. En drängtjänst med mat och husrum var ordnad. 

Är osäker på hur många syskon han hade men vet om två som jag troligen träffat Theresia och Kalle som suttit fängelse vilket var spännande.

Min far var ingen berättare men åkte vi omkring i vår del av länet så kunde han ofta berätta om olika gårdar han jobbat på i sin ungdom innan han hamnade i "stan" och började på byggen.

En historia var ett ärr ovan handleden då han jobbade på en såg och var nära att mista handen. Det blev hästskjuts in till stan och lasarettsvård. 

Inget utrymme för pjosk.

 

Blev själv förvånad när jag tittade på bilderna på mig och honom att han var så "nära" och "gullig". Jag minns honom mest som på bilden med morsan och mig, stark och "väldig" i sin krafts dagar.

På nedre bilden sitter jag på bordet och min morfar med hatt  på huvudet, vem de övriga barnen och kvinnan är har jag inte en aning om. Bilden är från Fästa i Hälsingland mammas barndomshem. 

Bild två är tagen i Folkparken min första sommar: 1946.

Tredje bilden troligen när jag skulle börja skolan, det fanns ingen barnombudsman på den tiden så byxorna fick se ut hur som helst.

Avslutar med att min bror var 13 år äldre och jag således ett sladdbarn. Min mor gjorde en tanke vurpa när ja fyllde tretton och han var 26 att han således borde var dubbelt så gammal. När jag blir 25 borde han vara 50!

Så kan det gå!

Bara resten kvar.....

 efter 1/2 decennium....

Tänk så det kan gå när olika intressen kolliderar.

För 50 år sedan var jag tränare för rugbyklubben och samma kväll var det GP-tävlingar i Speedway på TV, 

På grund av att jag inte hade rätt kanal på min TV var jag tvungen att lämna hemmets lugna vrå och  tack vare det kom jag att träffa min blivande fru för första gången.

Visst var det väl värt att knyta ihop det hela med en VIP-visit på Kråkvila!