Har under vistelsen läst försökt läsa in mig på resmålet som jag brukar, blivit en roman och två biografier pluss en fakta bok från utrikespolitiska institutet
Graham Greens roman Mannen i Havanna
Björn Kumm. Fidel Castro
Anne M Sörensen Fidel Castro.
Johan Schmidt. Världspolitikens Dagsfrågor
Anne M Sörensens bok tycker jag var den mest uttömmande och bästa, då hon är journalist på danska Politiken och deras Latinamerika korrespondent bosatt i Mexiko.
Vem Castro var som person kan jag inte svara på, men att han hör samman med Kuba under hela sitt liv går inte att förneka .
Var det rätt att göra revolution?
Svaret måste bli ja på samma sätt som den Franska och Ryska.
Tyvärr hamnar små länder i klorna på stormakter och får lida för USA:s rädsla för att så fort någon nämner utjämning eller jordreform så tror de att det är kommunism.
Jag tror inte Castro var kommunist eller ville ingå i någon allians, utan målet var ett fritt land utan juntaledda regimer stödda av USA:s gangster.
( Scenen ur Gudfadern där Batista får en telefon av guld är sann).
Castros gerilla fick ju folket med sig genom att Batistas militär och polis utmärkte sig för sin grymhet.
Det var inte fler än 300 man som tågade med Castro in i Havanna.
Som vanligt vid samhällsomvandlingar flyr de som stått makten nära, har pengar eller rätt utbildning, de har nu blivit en stor påtryckargrupp i Miami och började redan då arbeta för en kontrarevolution.
Deras inflytande på särskilt republikanska presidenter har varit mycket stort.
( De liksom judarna i New York binder genom sina starka lobbyister presidenter vid masten som nutida Odysseus )
Finns amerikanska experter som påstår att USA:s sanktioner och det verkliga hotet från dessa Miamigrupper stödda av CIA bara har hjälpt Castro att sitta kvar vid makten under de svåraste åren.
Att det Kubanska folket har haft det svårt under många år är helt klart, men att därifrån byta ut en "hjälte" mot någon annan CIA-stödd ledare vill de nog inte.
(Miamigrupperna är lika splittrade som de oppositionsgrupper som strider i dagens Syrien.)
1995 bildades Concilio Cubano som paraplyorganisation för 140 olika grupper.
Efter USA:s misslyckade invasion vid Grisbukten kan man säga att nationen föddes David stod emot Goliat. Eisenhower stödde exilcubanerna och Kennedy ärvde problemen.Helt klart kände Kuba ett hot från USA och behövde vapen. De enda "vännerna" som fanns tillhands var östblocket, läs Sovjet.
De erbjöd missiler och tjänade på det ur egoistiskt syfte har det visat sig senare, när de förlorade den krisen på kanten till ett kärnvapenkrig fick de i utbyte bort några av USA:s missiler i Turkiet.
(Var det någon som förtjänat Nobels fredspris så var det väl Kennedy och Chrusjtjov.)
Kubanerna ville ha hjälp med försvar och att industrialisera så man kom ifrån beroendet av sockerproduktion, tyvärr gick man den enklaste vägen, Sovjet köpte allt socker som producerades till överpris under löpande femårsplaner i utbyte mot olja.
Nu satt Kuba fast i östburen.
När Gorbatjov kom till makten och öst rasade föll också "hjälpen" från Ryssland, var faktiskt uppror och bråk i Ryssland där man menade varför skall vi svälta och hjälpa en ö på andra sidan jordklotet.
Som vanligt blev Kuba en bricka mellan USA -Ryssland. Gorbatjov kom överens med Reagan att ta hem militären från Kuba vilket ökade trycket på Kubas försvarsutgifter.
( USA lovade då att inte flytta fram sina styrkor i Europa, vilka de heller inte gjorde utan det utfördes av NATO )
Kvar av rysshjälpen finns en ruin av ett kärnkraftsverk som ej blev fullbordad. En av Castros egna söner Fidelito utbildades till kärnfysiker och arbetade där men fick sparken för att han var oduglig.
Energin är ett stort problem på Kuba, nu får man billig olja från Venezuela till de oljeslukande bilarna som börjar ersättas av 800 energisnåla bussar från Kina.
Priset för oljan är att Kuba "exporterat" 30 000 lärare, läkare och idrottslärare.
Förekommer en betydande svarthandel med bensin som håller igång den privata taxirörelsen.
Hoppas de om några kan få igång solenergi.
Problemet är vad man skall leva av.
Turismen har idag blivit den största inkomstkällan större än sockret, tobak och rom.
Med turismen följer den delade ekonomin som gör att de som jobbar inom näringen kommer åt den konvertibla valutan, våra servitörer, städare på resorten kan tjäna mer. Lär förekomma att välutbildade tar sådana jobb eller kör taxi. Därtill har prostitutionen kommit tillbaka, en undersökning av en feministisk organisation har gjorts och att den mest består av unga tjejer från 16 år och uppåt, den verkar vara "frivillig" (förlåt ordet) inte kopplad till kriminell verksamhet eller syndikat, ej heller minderåriga.
Lär finnas på turisthotell och utmed Malecòn i Havanna.
Under de svåra året 1991 som kallades "specialperioden" innebar att ransonerigshäftet bestod av
200 gr fisk var 10:onde dag ett halvt kg kött i veckan om det fanns något, ett halvt kilo ris, ett halvt ikg socker, tre ägg, 125 gram bönor och 25 gr kaffe.
Med egna ögon förundrades vi en dag över att så många kom och bar på elektriska fläktar, vi tror även att vår värdinna köpt en. Vår gissning är att en leverans från Kina anlänt och djungeltelegrafen larmat.
Valutan medför en svartmarknad så hotell som vi turister bor på får mat för de kan handla och höjer priserna för vanligt folk. Basvaror skall vara ransonerade men det försvinner en del på vägen, de som kan stjäl på jobbet.
Bönder har rätt att sälja en liten del på marknader, vilket medför att det finaste säljs där och resten går till staten.
Ett exempel från tobaksindustrin är som ackord, de skall på 8 timmar rulla x-antal cigarrer, när dagsvolymen är klar får de fortsätta att rulla men de betalas i konvertibla pesos.
De resorter som finns i Varadero, finns massor, är i första hand byggda och ägda av kanadensiska och spanska kjedjor till de amerikanskas stora förtret, Trump hade nog gärna byggt ett hotell här.
Skolsystemet är helt gratis ända upp t.o.m. Universitetsstudier i gengäld har du tre års arbetsplikt då du sätts i arbete där samhället har störst nytta av din utbildning.
Efter Tjernoby katastrofen 1986 erbjöd Kuba att ta hand om barn som drabbats av cancer, sjukdomar njurar, bukspottskörtel och hud att komma till Kuba för behandling, det kom att röra sig om 18 000.
Kubas engagemang i u-världen blev inblandningen i Etiopien och Angola-kriget på 70-talet, oklart hur många kubaner som omkom. (7 000- 20 000)
Därtill skickades 25 000 läkare till u-länder .
Nelson Mandela reste till Castro först av alla sedan han kom till makten i Syd-Afrika för att tacka för hjälpen en deras frihetskamp.
( Inte till Stockholm enligt Moderat historieskrivning alà Sofia Arkensten)
(Osann elak kommentar av mig)
Vid FN:s toppmöte i Köpenhamn fick Castro äran att inta hedersplatsen vid drottning Margarethes sida som den längst sittande statschefen, med den bakgrunden tycker jag det var en skam att inte Sveriges regering var representerad på hans begravning. Där ser man hur sossarna ändrat sig sen Palmes dagar.
70% av Kubas befolkning är födda efter 1959.
