hopp och tro....
. Hemkommen från en fantastisk resa, upprymd av allt "ljus" som kanske inspirerade Lars Lerin att hitta ljuset i sitt livs mörker plockar jag ut två av 300-400 nytagna bilder som representerar min sinnesstämning vid hemkomsten.
Lofoten intar en topplats i mitt livs vackrare platser utan inbördes ordning tillsammans med, Capri och Neapelbukten samt Grand Canyon i morgonljus från en helikopter, stunder då man blir troende i viss mån, och förundras över skapelsen.
Var kommer mörkret in från skuggan?
Sverige förlorar en VM-kvalmatch i fotboll mot Kosovo!
En enda kanon av typen Archer som vi "skänker" till Ukraina kostar 40 miljoner, den kostnad man "sparar" genom att lägga ner sjukhuset i Sollefteå är 49 miljoner.
Inga rättvisande exempel men den tid vi lever i gör inte mig glad eller hoppfull om man lämnar det helt personliga "livet".
Ännu ett litet tidsperspektiv:
Nassarna fick makten i Tyskland 1933.
1945 låg landet i ruiner.... 12 år...
När man lämnar sig 80 år och minns tillbaka så blir man dyster över den melankoli som tränger sig på.
Är lättare att tänka på årtal som 1979 / 1983 istället för 2030 eller 2037, tror inte på varken uppståndelse eller att ta tåget till Stockholm från den nya centralstationen i Norrköping.
Ej heller att få se IFK med två stjärnor över klubbmärket på matchtröjan.
Nu lämnar jag dysterheten och fortsätter med en fotobok över vår Lofoten-resan.
Trädgården får vara ty det regnar!