När tur och...

 otur fördelas..

Pågår SM-vecka i vår stad och bland alla idrotter var vi i går (fredag) och kollade på Beachvolleyboll i Folkparken på hemvägen.

Hemma var hustrun lite mer uppbragt än vanligt för att jag inte lyssnar eller hör så på grund av hennes röstläge kollade jag volymen på hörapparaten.

Till min förskräckelse var den vänstra borta!

Svor ve och förbannelse  över det mesta, men mest min okänslighet som inte märkt något. Därtill förbannelse över att jag inte ställt in tillhörande GPS på appen...

Insåg till slut att på måndag beställa en ny och anmäla till hemförsäkringen

Idag (lördag) har vi fortsatt med vår utforskning av begivenheterna i världens vackraste kullis för idrottstävlingar.

Rodd på Strömmen, aktiviteter på Holmentorget m.m.

Vi mindes på em. min svärmor som gick bort på dagen för 10-år sedan med en Ros på hennes grav.  Därefter gick vi återigen genom Folkparken och kollade på Beachvolleyboll. Fick ett infall att titta efter på platsen vi ställde cyklarna på igår.... och döm om min förvåning när jag hittade den!!!!!

Kunde själv inte tro att det var sant!

Snacka om lyckodag!!!

Bestämde mig givetvis för att köpa 6 trisslotter på studs.

Hur det gick med dem? 

Svaret kommer nästa vecka vilken bil jag kommer att lasta kajaker på!

Våra.....

 allierade.....

Fy faan!

Igår var det....

...fredagen den 13:onde..... 

Tänkte leka lite med siffran tretton.

I torsdags var det skolavslutning och ett barnbarn som under våren fyllt tretton år skall i höst ta ett vidare steg ut i livet och börja på mellanstadiet.

Minns inte själv hur jag var i den åldern mer än att jag flyttade från Matteus till St:Olov och fick en chans att börja om på nytt, kanske skapa en helt ny profil.

Vet bara att det var roligt att plugga trots att jag skolka på examen då jag skulle framföra Bergatrollet av Fröding. Ville inte läsa rader som: "skulle pussena" "tocken ful trut jag har och vyssena" etc,  inför tjejerna  i klassen.

Det var jag som trettonåring. Omkring 1959-60

Min far blev som trettonåring tillsagd av sin far att nu var det hans tur att lämna syskonskaran som näst äldst. En drängtjänst med mat och husrum var ordnad. 

Är osäker på hur många syskon han hade men vet om två som jag troligen träffat Theresia och Kalle som suttit fängelse vilket var spännande.

Min far var ingen berättare men åkte vi omkring i vår del av länet så kunde han ofta berätta om olika gårdar han jobbat på i sin ungdom innan han hamnade i "stan" och började på byggen.

En historia var ett ärr ovan handleden då han jobbade på en såg och var nära att mista handen. Det blev hästskjuts in till stan och lasarettsvård. 

Inget utrymme för pjosk.

 

Blev själv förvånad när jag tittade på bilderna på mig och honom att han var så "nära" och "gullig". Jag minns honom mest som på bilden med morsan och mig, stark och "väldig" i sin krafts dagar.

På nedre bilden sitter jag på bordet och min morfar med hatt  på huvudet, vem de övriga barnen och kvinnan är har jag inte en aning om. Bilden är från Fästa i Hälsingland mammas barndomshem. 

Bild två är tagen i Folkparken min första sommar: 1946.

Tredje bilden troligen när jag skulle börja skolan, det fanns ingen barnombudsman på den tiden så byxorna fick se ut hur som helst.

Avslutar med att min bror var 13 år äldre och jag således ett sladdbarn. Min mor gjorde en tanke vurpa när ja fyllde tretton och han var 26 att han således borde var dubbelt så gammal. När jag blir 25 borde han vara 50!

Så kan det gå!

Bara resten kvar.....

 efter 1/2 decennium....

Tänk så det kan gå när olika intressen kolliderar.

För 50 år sedan var jag tränare för rugbyklubben och samma kväll var det GP-tävlingar i Speedway på TV, 

På grund av att jag inte hade rätt kanal på min TV var jag tvungen att lämna hemmets lugna vrå och  tack vare det kom jag att träffa min blivande fru för första gången.

Visst var det väl värt att knyta ihop det hela med en VIP-visit på Kråkvila!

Spanska nerver...

 eller dödsångest ????

Vet inte hur det började men resultaten blev följande:

Måttbeställt vinställ åt dotter och måg.

Bokhylla åt son och sonhustru passande till deras  rum.

Grill bänk i betong till måg och dotter till deras sommarställe.

Reparation av hustruns  och min balkongdörr: (Tråkigt)

Byggt altan till oss.

Kanotställ på vår tomt.

Har numera fått en energi som får min hustru att ifråga mina förståndsgåvor. 

Och detta av en man vars utveckling i livet bestått av att i ungdomens fagraste vår stoppa in en träbit i en planhyvel och fått samma träbit i retur, något annorlunda.

Övergått till byggnadssnickarnas ädla konst under 60-talets byggbom då vi red omkring på vita springare och kastade enkronor på grovarbetarna.

Tröttnat på vinterdagar i snöglopp och under strålkastarsken börja dagen med att  knacka väggform, spika underlagspapp på blåsiga höghustak utan larv som skyddsräcken och skit som facket hittat på....

Tagit chansen att bli arbetsledare, verkmästare, platschef och gjort sig av med forna tiders verktyg som drillborr, tryckskruvmejsel förskuren såg, (klyvsåg)  och bandspännare.

Alltid trivs med yrket som valde ut mig, inte tvärt om.

Numera roligare än tidigare!

Inget av .....

 

vikt.......

En av familjens åttaåringar avbildade mig i samband med en middag! kände mig smickrad för de uppdragna mungipornas skull.  Inte min självbild.

Följer två personer på nätet som skriver veckorapporter om olika frågor, en rent politisk i sak och en lite mer allmän, om jag skulle kopiera dom  blir det bara ett lugnt lite pyssligt liv efter hemkomsten från Italien.

Den mediala och politiska sidan är just nu väldigt trist, SR/SvT har gett menigheten Mello med bastu så vi inte tänker för många tankar självständigt.

Trump har skall få ett nytt flygplan av Qatar som skall ersätta det 40 år gamla Air Force One som Ronald Reagan  beställde  och införlivade föregångaren i sitt bibliotek (?) .. Nu befarar man att Trump lär göra på samma sätt med det som Boeing fått beställning på.

Som sagt, inget av värde att förtälja..... ogräsrensningen kan fortsätt fram till AIK- Hammarby i morgon är dags för vånda då IFK möter Sirius i lärdomsstaden som gav oss stor pisk i fjol.......

Hemlängtan....

 trots trivsel...

Väntar på en lång dags färd mot hemmet och vår nybyggda altan efter en skön resa i norra Italien.

Även om allt varit fantastiskt så när slutet närmar sig kommer hemlängtan smygande.

Hunnit se så mycket, Verona med Julias balkong (inte mycket att se) den romerska arenan ( vore fantastiskt att se opera där någon gång). Provat vin och köpt. Lärt mig dricka Café Corretto. Varit i Marcus domen i Venedig, (åkt gondol tidigare). Båttur på Gardasjön, vandrat i bergen här i San Zeno och handlat färdkost hos den lokala slaktaren. Hunnit med en tur upp i Syd-Tyrolen och Dolomiterna till Merano och Tirolo. Nu återstår bara en halvdag i Milano som lär vara regnigt innan hemresan börjar på allvar,  för övrigt har vi haft tur med vädret och fått lite solbränna.

Nu väntar fattigdom och elände!

Komma igång med sommarens paddling och uteliv.

Sitta på altanen och smälta denna resa och fundera på nästa?

Borde inte dröja 1 månad till nästa inlägg, att det varit glest beror inte på brist på ämnen att skriva om för det förser  både Trump och Kristersson oss med med sina utnämningar.

Fotbollen går väl så där, på torsdag väntar Degerfors hemma, får gå ensam då hustrun föredrar en kosert i stället!