......Dig Widar Andersson....



 Tar mig friheten att citera Din ledare i dagens FÖ, kunde inte skrivit bättre, 
tack.


 Citat:
Widars ledare När Sifo för Göteborgs universitets räkning mäter medborgarnas förtroende för diverse samhällsinstitutioner så hamnar dagspressens journalister väldigt långt ner i resultatlistan. (SOM-institutets Förtroendebarometer 2014) Dagspressens självbild låter sig dock inte påverkas av sådana futtigheter. Vid dramatiska och omskakande händelser som när journalistkollegor mördas som nu i Paris, så är det ingen måtta på all självförhärligande pekoral som väller ut från dagspressen. Plötsligt är dagspressen i symbios med allt vackert och fint och oegennyttigt som vår planet kan uppbringa. Demokratin, de mänskliga rättigheterna och fred på jorden står och faller med den heroiska dagspressen. Det är den bild man får i dessa dagar.
Jag har självklart inget emot dagspressen. Även om jag är verksam i nischen "lokal morgontidning", vars förtroende mäts och rankas på ett annat sätt än dagspressen, så kan jag lätt identifiera mig med dagspressen. Dagspressen är oftast fasansfullt charmig, otvungen, kompetent, chosefri och snabb. Dagspressen är som livet självt också och samtidigt rå, enögd, känslospelande, lögnaktig och ifrågasättningsvärd i en rad olika sammanhang. Visst har dagspressen ofta lyft fram, grävt upp och rullat ut sanningar i stort och smått. Vilket är bra för demokratin. På andra konton måste emellertid bokföras att även de flesta av tillvarons osanningar, och missuppfattningar har förekommit i dagspressen. Vilket väl inte är så bra för demokratin kan man tycka.
Det som framförallt stör och skaver hos mig är det bombastiska hyllandet av sina egna döda som brutit ut i pressen efter morden på 10 medarbetare på den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Som om just det att råka vara anställd på en tidning skulle göra en till en bättre och viktigare person i samhället? Det är naturligtvis ett fruktansvärt brott att mörda journalister. Men är det ett jämförelsevis oförargligare övergrepp mot demokratin att till exempel mörda poliser? Av mediebevakningens proportioner att döma kan man tro att det förhåller sig på det viset. Om det stämmer att mördarnas syfte var att tysta islamkritiska röster så har de dessutom ett hopplöst case. Alltfler människor i Europa tycks vara beredda att använda sina demonstrations- och yttrandefriheter för att protestera mot islam.