fria stater och olikheter......
Polen är vårt efterblivna problembarn de verkar lida av ett slags mindervärdighets komplex med en blyghet som övergår till viss mån av oförskämdhet. Det gäller service mot turister och försök att förstå eller än mindre tala engelska.
I Tjeckien är en helt annan atomosär, ingen som läst Jaroslav Haseks om de tappre soldaten Svejks äventyr kan undgå att se honom rusa omkring på gatorna för att fixa öl till sitt befäl, bebyggelsen i de flesta mindre städer har bevarats från den Österikiska/Ungerska dubbelmonarkins dagar. Kafka vågar jag mig inte på att ha referenser till. Den kommunistiska eran hoppar jag helt över.
Är ej heller stolt över de "kulturinsatser" våra arméer åstadkommit under århundraden, finns gott om minnestavlor i deras städer. Såg att vi hemma spätt på rysshatet med att fira Norrköpings förstörelse, hoppas de inte firar vår bärsärkagång ute i Europa för då får vi verkligen skämmas.
Österike är för mig allt så gediget, alpbyar med strävsamma människor "tyskar" med gott humör och musik. Balett, slott och primadonnor.
Möttes av ett otroligt åskväder som fick det att knalla mellan bergen, blev nästan en vaknatt.
Påminde mig om första världskrigets alpfront där 150 000 soldater miste livet, många av dem frös ihjäl.
Man släpade upp kanoner långt upp i passen, man har i våra dagar hittad avliva soldater när snön smält på glaciärerna. Två italienska pojkar på 18 år hade skadats och dött av granat splitter och "tinats" fram för inte så länge sedan.
Ernest Hemingway beskriver sina egna upplevelser i "Farväl till vapen"
Blev både kvällsdopp och morgondito på pensionatet i bakgrunden som vi bodde på innan avfärd till Italien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar