Upp ...

och ner....


menar till humöret.
Bloggar inte så mycket längre det bror inte på brist av ämnen utan på att dumheten verkar fördubblas i minst kvadrat när det gäller mina intressen.

En kompis till mig fick lämna sin styrelse plats i rugbyklubben, en eldsjäl som samma år får Riksidrottsförbundets guldmedalj för 50 år i idrottenstjänst. Det djävligaste är att det hela döljes bakom en lögn. Det hela efterlämnar en något fadd smak i munnen i mitt vidare engagemang.

Regeringen avgav sin utrikespolitiska deklaration i veckan som gick, vi kommer fortfarande att vara en lydstat till USA. Förstår inte NATO-vännerna som vill ställa sina söner och numera döttrar till krigens köttkvarn under befäl av Trump och Erdogan.
Att dö för ett land, en politisk idè måste vara det mest bortkastade sätt att dö på.
Ångrar att jag var så dum att jag gjorde värnplikten. Var väl bekvämast då.

Tittat på  den gamla TV-serien "Hem till byn". Den är en historielektion i det moderna Sverige från 60-talet och framåt. Rekommenderas varmt trots att tempot inte är till för yngre.
"Vår tid är nu" orkade jag inte se trots beröm i mediea för "castingen" var så usel.

Även besökt både synfoniorkestern och stadsteatern i veckan, teatern var en fars som var alldeles för lång med dörrsmällande och trappspring. Fars är inte min likör.* Det mest förvånande är att allt får stående ovationer numera. Det förekommer som väl är inte ofta i Stockholm där folk vill med  tunnelbanan hem.
* Peter Flack i Brevens bruk vill jag inte missa!