Soldater....

 

nu och då......

Två av mina husgudar, hustrun och Birger Schlaug har reagerat på språket inom det militära numera.

ÖB säger att vi skall: " slåss till siste man och sjöman".

DN:skriver:

 ”Fienden i papp dansar i vinden när de genomborras av ammunition”.

En heltidsanställd beväring säger i  TV: "Vi skall peppra dom fulla"

En kvinnlig dito tycker det är "häftigt när det händer lite".

Personligen har jag en egen teori om min egen värnplikt på 60-talet när det s.k. "kalla kriget" pågick.

Vi som gjorde lumpen då var betydligt mer vuxna än dagens ungdomar, de flesta av oss hade ett civilt jobb  vi skulle tillbaks till och hade delat vardagen med vuxna arbetskamrater sedan flera år tillbaks innan vi åkte in. Vi gjorde vår plikt men inte mer, det var ingen lek. Gör övningen så smärtfritt som möjligt så vi får ledigt. Maskeringsfärg en gång sen aldrig mer. Skjut så lite som möjligt/ lindrigare vapenvård. Personligen var jag väl själslig vapenvägrare men feg/lat så det var enklare att "stå ut" en sommar på Gotland. 'Inte en minut mer än nödvändigt i uniform och aldrig grötställ/fältuniform utanför kasernområdet.

Vi gav kungen det han köpt för 5kr dagen, inte mer....