hopp och tro....
. Hemkommen från en fantastisk resa, upprymd av allt "ljus" som kanske inspirerade Lars Lerin att hitta ljuset i sitt livs mörker plockar jag ut två av 300-400 nytagna bilder som representerar min sinnesstämning vid hemkomsten.
Lofoten intar en topplats i mitt livs vackrare platser utan inbördes ordning tillsammans med, Capri och Neapelbukten samt Grand Canyon i morgonljus från en helikopter, stunder då man blir troende i viss mån, och förundras över skapelsen.
Var kommer mörkret in från skuggan?
En enda kanon av typen Archer som vi "skänker" till Ukraina kostar 40 miljoner, den kostnad man "sparar" genom att lägga ner sjukhuset i Sollefteå är 49 miljoner.
Inga rättvisande exempel men den tid vi lever i gör inte mig glad eller hoppfull om man lämnar det helt personliga "livet".
Ännu ett litet tidsperspektiv:
Nassarna fick makten i Tyskland 1933.
1945 låg landet i ruiner.... 12 år...
När man lämnar sig 80 år och minns tillbaka så blir man dyster över den melankoli som tränger sig på.
Är lättare att tänka på årtal som 1979 / 1983 istället för 2030 eller 2037, tror inte på varken uppståndelse eller att ta tåget till Stockholm från den nya centralstationen i Norrköping.
Ej heller att få se IFK med två stjärnor över klubbmärket på matchtröjan.
Nu lämnar jag dysterheten och fortsätter med en fotobok över vår Lofoten-resan.
Trädgården får vara ty det regnar!
