Praktiskt arbete ...

 

kräver sin tid...

Är så pass knas så jag tycker det är roligt att jobba, komma ner till virkeshandlare och snacka lite skit på morgonen. 

Frågor i stil med: Lever han?  Blev inte N.N. sjuk? Eller fick han sparken? Kommer du ihåg? Var han med på den resan?

När jag tänker på alla år i branschen, så var jag jättetrött på hammaren 1987 när jag gick "över" till arbetsledarrollen, numera tycker jag tvärt om, roligare att slöjda och jobba praktiskt eftersom kroppen ännu funkar hyfsat, vilket jag är otroligt tacksam för.

När man är hemma kan man läsa och reflektera över en artikel i Dagens Arbete:

Citat: och mina understrykningar med fet stil:

Motståndare till ett svenskt Natomedlemskap skapar som regel identitet genom att uttrycka stolthet över svensk alliansfrihet, rädsla för stormaktspolitik (inklusive Ryssland) och skam över att Sverige har närmat sig Nato.

Förespråkare formulerar omvänt stolthet över att Sverige är EU-medlem och värderingsmässigt en del av ”Västblocket”, rädsla för Ryssland, och skam över att Sverige inte tillräckligt bejakar sin lojalitet med Västblocket genom ett Natomedlemskap.

Det är särskilt vanligt att Natomotståndare förlöjligas och misstänkliggörs.

I ett uppmärksammat utspel kallade till exempel Dagens Nyheters ledarsida en person som senare kom att identifieras som tidigare utrikesminister Hans Blix för ”Putin-apologet” och del av ”Putins svenska brigad”, ”Putins lilla men ihärdiga svenska stödbataljon” och ”Putins svenska vänner”.