Teater som...

 

berör en....

Var och såg Lars Noréns sista pjäs "Solitär" på Stadsteatern i går kväll.

Skall inte recensera den utan bara ge mitt intryck efter nära två timmar i egna tankar (Solitär) som samverkade och inspirerades av replikerna på scen. 

En grupp på tio namnlösa människor är instängda i en osynlig kvadrat som de inte kan ta sig ur. 

Åskådaren vet inte var, varför eller hur.

Är de på väg i en järnvägsvagn till Auschwitz?

Är det ett skyddsrum i Kiew just nu?

Eller är de bara inlåsta i sina tankar?

Några repliker i slutet som fastnade hos mig var:*

-Jag var bara på väg ner i garaget. Vet inte varför jag är här?

-Jag skulle bara hänga tvätt, jag använder inte torktumlaren för den drar el. Hur kom jag hit?

- Jag skulle hälsa på min dotter, hur hamnade jag här?

Ja, hur hamnade vi HÄR? Hur gick det till när det blev krig i Ukraina? 

Hur gick det till när SD kom till makten? Hur gick det till när elen blev dyr?

Hur gick det till när vi sökte trygghet i NATO?

Etc, etc, etc.

Ännu några repliker.

- Vi går ut.

-Gå först du.

-Nej, jag törs inte.

Sju åskådare lämnade föreställningen, (inskränkta Sverigedemokrater)?

Blev lite att prata om på hemvägen.

* Replikerna ej ordagranna utan tagna ur minnet.

-