Är det vår....

 

försvarbara kultur...

att döda vid oförrätter och slåss till sista man som gör det eller sitter det i snoppen?

Någon galning har nu skjutit igen, minst ett tiotal i Örebro, jag vet inte mycket om vad som hänt mer än att förövaren är död, men ..... ändå?

Varför är det bara män som har behovet att ta fler med sig in i döden?  Vi måste ha något fel i våra gener.

Nu skall vi inte bara skylla på västerländsk/amerikansk kultur utan den "andra sidan" har ju sina drömmar om ett "lyckligt" slut och väntande jungfrur. 

Har inte kvinnor samma drömmar?   eller är barnafödandet deras heroiska insats i livet. 

Blir tagen av allt dödande i dagens samhälle, ingen vet vad det beror på eller ser någon lösning, kanske har vi ett generalfel i vårt sätt att leva.

Ett helt annat ämne på tapeten i dagarna är att medelålders kvinnor blir stressade av att jobba hemma istället för att vara på plats, de kan inte koppla av från disk, tvätt och städning när de jobbar hemifrån.

Minns inte om min farmor upplevde hemmaarbetet som stressande efter morgonmjölkningen som ingick i statarhustruns lott. Hon hann säkert koppla av och förverkliga sig själv mellan middags och kvällsmjölkningen. Tror inte att gubben Svensson kunde hälla upp kaffe själv för han var ju rättare gu-nås.

Blir även sur på Sofia Åman som leder morgon gympan i TV:n, hon rekommenderar vissa rörelser som är bra för golfsvingen och hållningen framför datorn,  inget om Theres i kassan eller den som kör hem hämtmaten.

Avslutar med en statsminister som framträder i TV och får orden att tappa sitt värde när han läser innantill och försöker dämpa rösten och leka landsfader.