Kulturgryning.....

eller skymning ?

 Kulturhelg i Röda Stan med omgivning i helgen.
Känns lite som om man vore ett djur på Skansen vid några tillfällen.
Nu gör inte det något men inte gjorde det något om man blev matad med något smarrigt.
Tyckte det var bäst att huka sig i köksfönstret.
Några tycker väl att det är finare att bo i RT än i Biafra, ni vet vår gulliga kulturtillvända och PK-korreta medelklass. Varit med i ett integrationsprotjekt under ett år snart, skall försöka "knyta band" med invandrare i Marielund, tror inte det är så svårt som att få oss lite fisförnäma villabor att hälsa på

varandra och inte bara glo i backen även om man råkar vara lokal kvartkändis.

För min del kunde jag inte låta bli att lyssna till Mankan Nilsson som kåserade om sin barndom i Röda Stan. Han växte upp en kort period hos sin farmor på Skånegatan och gick i småskola på Karlshov.

Att filmen "Min store tjocke far" som han skrev manus till med Rolf Lassgård i huvudrollen var självbiografisk blev jag helt säker på nu. (En bra film)

Mitt eget personliga minne av Mankan var en konsert på Djäkneparksskolan på proggrockens tid då han sjöng med gruppen Text & Musik.
Köpte då nedanstående skiva som jag bad honom signera idag.

"-Oh vilket påhopp"!
Var hans spontana komentar, efter en stund blev han lite berörd över att någon fortfarande hade en skiva kvar.
Hans autograf syns lite i rött i nedre högra hörnet  på konvolutet.

Fick "tummen upp" när jag gick så han skämdes nog inte allt för mycket över sin ungdom i proggens värd.

Tyvärr har jag ingen skivspelare just nu men det borde åtgärdas vid tillfälle.

Borde kanske komma på något att delta med nästa år???