vår längste statsminister 1946-1969.
Läst Dick Harrisons tjocka biografi över "Tage Slingerskank" vars ämbetsperiod var hela min barn, ungdom och början på vuxenlivet. En period i Sveriges historia då allt blev bättre och bättre trots yttre oroligheter. Suezkris, Egypten, Korekrig, Berlinkris, Ungernrevolt, Kongo, Cuba, 68-revolution i Paris och ständigt kalt krig mellan öst/väst.
Kanske glömt något. På hemmaplan fans också "jobb" ATP-strid, högertrafikomläggning, strid om vi skulle ha kärnvapen, miljonprogramet.m.m. All teknisk utveckling från rymden till TV på hemmaplan.
Efter ett förslag från Ohlin 1935:
" om differentierad lönesättning
för att göra det lättare att anställa mindre kvalificerad arbetskraft."
Replikerade Tage med:
”Storfinansens mest
energiske vapendragare ”
Att de inte var bästisar och att känslorna kunde ta överhand ger väl följande omdömen om Ohlin från Tages sida bevis på:
”karln var kanske
rentav lite dum. Folkpartiets väljare var ju ganska dumma så varför inte
partiledaren?”
Den 15 november 1950 noterar han:
”Ibland tror man ju
att hans enkla sätt att uppträda är en utstuderad taktik, eftersom han vänder
sej till de politiskt mest efterblivna grupperna i samhället.
”Hur kan en människa
utvecklas till en moralisk slusk som Bertil Ohlin. Eller har alla framgångsrika
politiker tvingas att ge avkall på genomsnittsmänniskans etiska normer för att
nå inflytande”.
Den 22 januari 1952 kunde Tage inte hitta sin motbok, då
Aina behövde en flaska vitt vin till en damlunch med USA:s ambassadörs fru.
Påföljande dag visade det sig att Tages handsekreterare Jon Olof Söderblom, olovligen
Hade använt hans motbok till att köpa alkohol till sig
själv:
”Nu har den f-de
Söderblom tagit ut sprit på min motbok. Ganska stora kvantiteter. Sista
gången 12/1 i år.”
På nyårsdagen 1952 noterade Tage att han var nervös över
Söderbloms agerande, bland annat förfalskat Tages namn på en växel som gav
upphov till frågor som:
”Vågar jag ha honom
här? Mina papper? Umgås han med utlänningar? Läcker till pressen?”
Varför inte bara polisanmäla karln?
Svar: det fanns personliga hänsyn att ta. Jon Olof Söderblom var son till förre
ärkebiskopen Nathan Söderblom och
var gift med Per Albins Hanssons
dotter Anna-Lisa.
Flykten från
landsbygden.
Mellan 1945 och 1955 sjönk antalet svenskar som var
sysselsatta i jordbruk med 35%.
Mellan 1951 och 1956 försvann omkring 75 000 gårdar på
mindre än tio hektar.
1960 ägnade sig endast 13,8 % av Sveriges befolkning åt
jordbruk.
( runt 1% 2016)
Pressen
Om Herbert Tingsten
Dagens Nyheter:
”stimulerande att
börja dagen med att bli förargad på honom”.
(liknar mitt förhållande till Folkbladets Widar Andersson)
25 maj 1953 irriterade sig Tage över kritiken från Dagens
Nyheter och över att ungdomen verkade svika socialdemokratin:
”En blick på vår
riksdagsgrupp inger vissa bekymmer. Och ännu värre blir intrycket om vi ser
till vår press. Nästan alla våra redaktörer är habila obetydligheter, vars enda
chans att dra uppmärksamheten till sig är att kopiera DN:s manér. Då blir de
citerade och omklappade.
Om det var någon som Tage retade sig på var det:”stollen på Expressen Ulf
Nilsson”.
Arlanda
Beslutet föregicks av omfattande beredningar och
diskussioner i februari och mars 1957. Marcus
Wallenberg sökte få Tage att inse att Sverige skulle bli en andra rangens
ekonomiska makt om man avstod från byggandet. Många däribland Bertil Ohlin, förordade
att man inte skulle bygga vid Holmsjön utan vid Skå- Edeby. Regeringens linje
blev Arlanda som öppnades för trafik de 5 januari 1960.
Kungahuset
"Det måste väl ändå
vara så att ryktena om Lillprinsens (senare Carl XVI Gustav) sena utveckling
och klena fattningsgåvor talar sant. Inte hade väl kungen annars ansett det nödvändigt eller ens lämpligt att så
allvarligt och enträget förorda en höjning av myndighetsåldern till 25 år.//
//Under samtalet kom
kungen (Gustav VI Adolf) in på socialdemokratins och min inställning till
republikfrågan. Han föreföll överraskad över min republikanska inställning."
Ulla Lindström
Statsråd 1954-1966
En konflikt om biståndet mellan Gunnar Sträng och Ulla
Lindström ledde till hot om avgång för Ulla Lindström. Hon krävde 150 miljoner
mer i bistånd än vad Sträng kunde gå med på, om hon inte fick det hotade hon
med avgång. En medling inleds av Tage.
”Jag förhandlar inte
hot” skall Tage ha sagt till sitt stadsråd. ”Ingen regeringsmedlem har någonsin kunnat hota sig till något förr.
Bara Sköld var nära en gång men tog tillbaks . Nej, jag förhandlar inte under
hot”.
”Det kommer att
uppfattas som en mycket stor illojalitet mot partiet, om du avgår på U-hjälpen,
och du kommer att behandlas därefter. Vi är trots allt ett starkt parti och du
kommer att få känna av det. Du kommer inte att ”bli” något……”
Lindström å sin sida:
”Hon ville inte ”bli
något” och att hon var nöjd med att sitta i riksdagen”
Tage:
”När historien skall skilja agnarna från vetet, skall du
höra till agnarna som blåste bort. Det är synd- du kunde inte för egen del valt
en sämre tidpunkt; du kan få ansvaret för att förstöra partiets
regeringsmöjligheter under femton år framåt, ja, dess öde ligger i dina händer."
Sträng höjde sitt bud till 67 miljoner och Lindström sänkte
sitt krav till 105 miljoner.
Ulla Lindström tackade för sig och avgick.
Tänk om dagens Miljöpartister skulle ha så mycket kurage som fru Lindström hade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar