fredag 8 december 2017

Att tycka lite olika...




om det som skall förena.


Råkade i veckan av en slump att läsa två artiklar direkt efter varandra:

Gunnar Hökmark i Norrköpings Tidningar:

"Bara tio år tillbaka i tiden gick de central- och östeuropeiska länderna med i EU. Jag var med den dagen. Sommaren 2004 när det nyvalda Europaparlamentet öppnade tågade de in land efter land i plenisalen tillsammans med Cypern och Malta. Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien och Slovenien. De följdes 2007 av Rumänien och Bulgarien. Och nu senast 2013 Kroatien.
Det var en tid av återförening och kröning av den befrielse som dessa stater hade genomgått i slutet av 1980-talet och början på 1990-talet. Åren därefter följdes av liberaliseringar, modernisering och en frigörelse från det som nu var Ryssland. Ryssland å sin sida präglades av sin befrielse, från diktaturen och från det förflutna. Det var en förhoppningarnas tid."

Peter Kadhammar i Aftonbladet:

"Det är bedrövligt att ett land som Kroatien släpptes in i EU. Men det handlar inte bara om Kroatien. Den polska regimen spottar demokratierna i ansiktet. Den ungerska regimen är hånfull. Rumänien och Bulgarien är berömda för korruption och export av tiggare.
Dessa länder är väldigt olika. Gemensamt för dem är att de i en flygande fläng skulle inlemmas i den europeiska gemenskapen. Väl där skulle de per automatik vandra demokratins och frihetens väg.
När de västeuropeiska ledarna öppnade famnen visade de samma tro på historiens oundvikliga framåtskridande som annars brukar utmärka kommunister. Men det finns ingen ödesbestämd väg.
Vilket Polen, Ungern, Rumänien, Bulgarien och Polen visar.
Jag glömde en annan sak de har gemensamt.
De gillar våra pengar."

Vad tycker gubben? Inte mer än att allt har två sidor.

För övrigt längtar jag efter snö och vinter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar