funderar och minns ......
Många år sedan gubben i röda stan gjorde skäl för sitt dagliga bröd.Kanske var allt arbetsliv bortkastat, kommer in pengar på kontot utan prestation varje månad ändå. Från var?
Inte lätt för en ackords skadad hjärna att fatta.
Är inte insatt i dagens aktiviteter men lyssnar på de unga liven i etern som jobbar och sliter med tillägget att alla är stressade och går in i väggen!
Det hela fick mig att minnas mitt eget arbetsliv och olika sorters stress.
I min glans dagar var det att jobba med väggform, mest på bostadshus och lite höghus. Idag kan jag inte fatta hur vi bar oss åt.
Vårt arbetsmetod var att så först den första formen var lossad började jag flytta och ställa upp enklingen under tiden som Bosse T fortsatte att knacka loss svärd (bindjärn).
Man var oerhört beroende av duktiga kranförare som nästan körde utan tecken och förstod vad man ville bara på kroppsspråket. (Saknar Leifa Åberg som gick bort för tidigt)
Vi, byggets socialgrupp ett försökte alltid börja med de formar som innehöll mest el eller krånglig armering så socialgrupp 7-8-9 kunde komma igång och jobba. Oftast var allt färdig flyttat till den stulna stående kafferasten kl 8. BosseT körde smygar dörrhål, fönster och förekommande ursparingar, ventilation eller vad som skulle in i väggarna. Jag plocka in bindjärn och kunde börja dubbla så fort det det gick, blev en hel del strider om kran, det gällde ofta att gapa mest. Helst skulle gjutningen kunna komma igång efter lunch (middag) i dagligt tal.
Jag tyckte bäst om P-form för i regel kunde man köra 3 lägenhets skiljande långväggar eller bryta ner formen till ett trapphus och två eller en lägenhets skiljande vägg. Under tiden gjutningen pågick revs gårdags gjutningens smygar och förberedds till att användes nästa dag.
Så höll man på i sol, regn, snö och även i storm försökt man få dagens jobb gjort till kranförarens förtret.
Verkligen spännande att ta emot spinnande väggelement på 8-10 våningen och försöka få dom på plats.
Gissa om dagarna gick fort.
En annan sort stress upplevde jag senare i bygglivet som arbetsledare!
Vi var på kurs och alla kolegor från olika byggföretag deltog i en skyddskurs om arbetsmiljö och stress på bygget som anordnades av Ledarna.
Kunde inte vara tyst utan drog ett fall jag själv inte helt råkat ut för utan la till en del:
"Det är fredag och du håller i en valvgjutning låt oss säga 90 m3 som är förbeställt troligen kör dom med 6m3 per bil eller slinker det med några 5m3. Gubbsen gnor på och vill liksom du själv dra hem så tidigt som möjligt. Du kollar hur långt dom kommit vid 12-tiden, lugnt, jag hinner dra en sväng till systemet blir lite trafikstrul, fan! jag måste tanka också, hustru ringer om mer ärenden eller barnhämtning på hemvägen.
Hur långt har gjutningen kommit? Hur ligger vi till? Borde vara tillbaks och räkna av, fan, tänk om det fattas och gjutarna står och väntar på mer betong? Dom slår ihjäl mig! Eller tänk om det blir över?
Köra ett lass till tippen?"
Jag blev inte poppis efter denna historia då jag ville påskina egen vållad stress.
Blev alltid provocerad när kontorsfolk klaga över lata gubbar!
Hur djävla roligt tror dom det är att gå ut en mörk morgon med blötsnö luften och i strålkastarsken knacka bindstag på en väggform.
Som "vithjälm" kunde man gå ut och kolla om alla var där och det rullade på som tänkt och gå in och ta dagens tredje kaffekopp för dagen framför datorn och läsa tidningen. Om det inte var något viktigt möte förstås!




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar