dags för Separation ?
Ett segt nedbrytande av allt som kunde betecknas fröjdfullt.
Jag vill mer och kan mer än min sammanlevande kropp.
Jag har inte blivit längre utan bevisligen två cm kortare men ändå är det längre till marken om något tappas, armarna når inte ner på samma sätt som förut.
Knyta skor innebär att blod rusar till hjärnan och pulsen ökar så man blir svimfärdig.
All aktivitet med armar över axlarna är besvärligt, jobbigt att kasta inkast och måla tak, i viss mån plocka äpplen. Dagliga sysslor för en pensionär.
Tappat spänsten i benen, hänger inte med, blir frångången av andra när jag promenerar.
Behöver planera färden för lagom täta toalettbesök, femkronor en masse i fickorna för offentliga toaletter.
Det som förr var armmuskler är numera gäddhäng!
Slutfrågan vid separationen är vem som skall få vårdnaden om gubben, vem av de stridande parterna kan kallas normal ?
Kroppen eller Huvudet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar