När socialisten insåg...

  

att han levt som Moderat!

Tagit semester några sommarveckor och passar på att i efterhand fundera på arbete, arbetslinje, semester och dess ersättning och skapande av pensionstillgångar

.

Vid min ålder är arbetet helt frivilligt och jag mår utmärkt av sysselsättning så jag vill bara hylla arbetet som motionsform samt instämma i :" arbete befordrar hälsa och välstånd".  Har haft en sagolik tur med hälsan under åren och varit tämligen frisk. 

Faktiskt aldrig arbetslös en enda dag i mitt snart 77-åriga liv.

Schasade efter skolan och på lov först i en konsumbutik "101:an"   belägen vid Lilla Torget och senare i Tore Karlssons Fiskaffär på Skolgatan, blev riktigt duktig på att filea sill. Gick några veckor på yrkes för att bli målare, tröttna när mina kompisar jobbande och tjäna pengar, behövde  kontanter till cigg och nöjen.

Blev kontorsvaktmästarassistent på Tuppens huvudkontor. (Norrköpings Bomullsväveri  AB ),    för 50 kr i veckan.

Morsan tyckte det var trevligt att jag var hyfsat klädd

om dagarna, hon som var van vid knegare. Blev tillsagd på skarpen med formuleringen : "när lade vi bort titlarna ", när jag råkade säga du till en i mitt tycke yngre kille i kassan.

Fick ännu ett schasjobb, nu på en elavdelning inom Byggnadsproduktion med löfte om en lärlingsplats om jag skötte mig. Det sket sig för en lovande fotbollspelare i Smedby Bobben Lagerlund skrev på för IFK och fick den platsen. (ingen skugga på Bobben, kom senare att jobba mycket med hans pappa.)

Nästa anhalt blev ett snickeri där jag pillade in en träbit i ena änden av en planhyvel för att under ett öronbedövande dån ta ut densamma i den andra. Ett litet familjeföretag bestående av två bröder, en snäll som drev företaget och en elak djävel som kom att framkalla många tårar i smyg . Och deras gamla pappa som hatade sossar, lade in snus på lösgommen och ständigt pissade på sig. Han var duktig på att bygga svängda trappor. Därtill en äldre maskinsnickare som fräste fönsterbågar med de fingerstumpar som fanns kvar på hans händer. Minns inte hans namn. 

Torsdagarnas löneutbetalning innebar att vi blev inkallade på kontoret och först fick en föreläsning om de dyrtider som rådde med alldeles för höga löner på arbetskraften. För min del blev det ett kuvert med en knapp hundring.

Äventyret slutade med en facklig konflikt då jag gick med i Svenska Träindustriförbundet och en tolkningsfråga: Lärlingsavtal/lägre lön eller Brädgårdsavtal något bättre ungdomslön. Jag ansåg att de inte kunde erbjuda en full utbildning som lärling efter som vi bara tillverkade byggnadssnickerier.

Min äldre bror och far, båda byggnadsnickare satt hemma i vårt kök och skroderade om ett nytt jobb brorsan skulle börja på och att de skulle samla ihop ett bra gäng då jag öppna näbben och sa: " Då kan väl jag få börja"?

Efter lite turer blev det så. 

Jag gick ut från en varm verkstad ned till en undergrund för att dubbla källarväggar en snöig och kall januarimorgon i mörker och strålkastarljus med en nyinköpt hammare, bågsåg och julklappsyxa.

Jag har nog aldrig ångrat den dagen. 

Hamnade nog på rätt plats till slut.