Jaaa seee....

pengar....

Skrattar så jag kiknar när man hör motiveringen till:

Riksbankens pris i Nobelprisets anda.

De fattiga ländernas problem lär bero på att de inte är demokratier, som exempel anges att Peru har varit en ekonomisk stormakt som gått ner sig genom dynamiska ledare, detsamma lär väl gälla romarriket och andra kultur som funnits. 

Koreahalvön nämns också på två länder med samma förutsättningar där det demokratiska/odemokratiska styrelsesättet anges som orsak till de olika levnads-betingelserna. 

Håller med i sak, men ändå?

Vår halvö? 

Varför skillnad på Norge och Sverige? Kan oljan ha någon betydelse? Alla gaspengar till Tyskland efter att Ryssland "lämnat marknaden"? 

De demokratiska oljestaterna?

Hur länge har demokratin  funnits?

Allt verkar "riggat" för att vi skall vänja oss inför den stora kampen mot allt ont i världen, korståget i demokratins namn. Ett naivt löjligt försvar för att vi levt på kolonialism i hundratals år. 

Var även en partiledardebatt i söndagens Agenda. Grattis till er som inte såg eländet!

 

Mitt norr....

 bostadsområdet....

(Minnen 1)

Växte upp i Sveriges Manchester rikes fjärde stad med runt 

90 000 innevånare, låglönestad med textilindustrin som bas.

Tuppen, YFA, Nyborgs, Drags, Hellmans mfl. Övriga större arbetsgivare var Good Year, Philips, Holmen, International Harvester. 

Typiska "lätta" industrijobb, inga med högavlönad teknisk välutbildad arbetskraft.

Min far var byggnadssnickare, på nått sätt stod hantverkare lite högre på löneskalan och i status.

Men trots det bodde vi längst in på gården i Bredgatan 44.

För de som vurmar för att det revs för mycket kan jag vittna om den dåliga bostadsstandarden på den tiden.

Längst ut mot gatan var det lite bättre lägenheter några "2-or" med gemensam toa i farstun, sen kom "stora" gården och nästa hus likt vårt längst in på "lilla" gården  med tvättstuga, soptunnor, pissoar och dass i rader. Lägenheterna värmdes med vedspisar och kakelugnar. Rinnande kallt vatten fanns tack och                                                                       lov inne.

Som barn upplevde vi inte det som konstigt, vi bodde kvar där tills jag gick ur 6:an i tolvårsåldern runt 1957-1958. Minns att min bästa kompis på den tiden Rune och jag brukade springa bort till hans äldre syrra som bodde på Luntgatan och bajsa på vintern för de hade toa i farstun. (Portlås var inte uppfunnit ännu)

Upplevde nog aldrig att vi var fattiga eller utsatta på något utan det vara bara så som folk bodde. 

Ljura och Hageby hade börjat byggas och drömmen för dom som stod (Vi) i bostadskö var att få en två i något av dessa områden.

Är nog svårt att fatta för dagens människor att vi var nog ganska lyckliga ändå. Mina föräldrar umgicks med vissa grannar och hade fester med det som idag skulle kallas smörgårdsbord, tror inte det saknades snapsar till sillen trots motbok och restriktioner,

Hörhuset var "Svärdas" vi bodde nästa bakom.

Tanterna på gården såg efter och hutade åt alla ungar och lånade livsmedel typ socker, kaffe av varandra innan löning, prata skit om hur den och den inte skötte trapp eller skithus städning.

Ingen respektabel dam över 30 gick ut utan hatt eller kappa, detsamma gällde nog gubbsen också.

Portvakternas uppgift var att hålla koll på gårdarnas ungar

Vid skiftbyte på Drags och YFA blev Bredgatan en flod av människor ner mot Skvallertorget. Minns även ljudet av dunkande maskiner och tjutet av ånga (?) som släpptes ut.

På Luntgatan spelade vi landhockey och hängde vantarna på tork på "ånggaller" (?) de blev varma men ändå lika fuktiga som innan. 

Annars var Folka tummelplatsen sommar som vinter, fotboll med "indelning" där den som ägde bollen var garanterad plats. På vintern minns jag att vi "körde" efter att kommunens 

varit och skottat isen för kvällen. När han var klar och släkte lyset så väntade vi tills JEEPEN var utom synhåll och tände vi strålkastarna igen.

Hela stan var vårt lekområde, från kranen i Fiskeby till rälsen och virkesstaplarna Träexporten i hamnen.

Som sladdbarn med i mitt tycke och för tiden urgamla föräldrar, morsan var 38 när jag föddes och pappa13 år äldre var det aldrig tal om studier. Skolan var bara att sitta av i hopp om att bli uppflyttad till nästa termin. 

Första 6 åren på Matteus genomleds, blev en helt annan situation med fröken Franzen på St:Olov då allt blev roligt.

Har dåligt samvete för att hon var den enda lärare som fick mig att skolka medvetet under alla skolår.

Hon ville jag skulle läsa Frödings Bergatroll på examen, speciellt svårt inför tjejerna i klassen med versen :

                                                                                  "Jag ville klappna och kyssna,

                                                                                    fast jag har allt en för ful trut,

                                                                                    jag vill vaggna och vyssna

                                                                                    och säga: tu, lu lilla sötsnut!

Skiftbyte på Drags

Sista året blev på den numera rivna Hedvigskolan eller universitetet på Allègatan. 

Gissa om man trivdes med en lärare (Person) som efter vårt första matteprov sa: "att det var meningslöst att undervisa idioter så vi åker ner till Saltängsplan och spelar fotboll i stället!"

Han fick oss att tända till och plugga.

Sandgatan/Luntgatan "Våra lekgator"

I högra bildkanten fanns en liten park vi ofta lekte i. 

Äldre herrar...

eller gubbar ...

  som döljer att de är fåviska.

Gillar båda dessa herrar lyssnade på Min sanning i TV där Thomas von Brömsen frågades ut av Kristian Luuk (född 1966), Luuk var förvånad över att von Brömsen var uppfödd i två rum och kök med tre bröder och föräldrar i ett vanligt bostadsområde i Göteborg på 40-talet.

von Brömsen tyckte det var helt OK och inget att klaga över, utan helt normalt.

Schlaug har i sin blogg skrivit en del om sin uppväxt i Stockholm och  skoltiden.

Båda herrarna är ungefär i min egen ålder och det kanske är dax att börja ställa in sig på en resume?

Jag har inte drabbats av hybris och jämför mig inte dem på något annat sätt att jag kommit till en ålder att det finns mera bakåt än framåt.

Schlaug tycker jag verkar lite bitter mellan raderna vilket jag tror beror på politiken,  jag förstår och känner igen mig själv då det är lugnast att fly från den.

Jag har inget att klaga på av vad livet gett eller tagit utan är förnöjd och tacksam. Skamligt frisk till hälsan och i viss mån förståndet, blir påmind av hustrun på ett vänligt sätt om att jag snart är 80 år (blir 79 om någon månad) då jag inte vill inse min begränsning som påminner om den moderna uppfinningen ADHD.

Funderar således på att kanske berätta lite historier i bloggen "om hur det var" på en tid som i dessa AI tider kan verka stenåldern. 

Kanske kan svara på frågor jag aldrig ställde till min far/mor svärmor och svärfar och hoppas mina barn får lite svar en gång senare i deras liv när deras frågor kanske börjar ställas. Vem vet?

Den som lever får se,,,,,

Bara några parenteser....

 inför hösten....

När det är lättare att se bakåt än framåt.

Bilden till vänster är från 1946 och jag är tämligen "färsk" med mina syskon. ( Ett bortskämt sladdbarn.)

Det året tog IFK sitt andra raka GULD i Allsvenskan efter segrar med 7-2 borta mot AIK och IFK Göteborg, att jämföra med årets 6-2 förlust på Jordgubben mot AIK i våras och 0-2 mot Göteborg i helgen som jag genomled med min son Andreas.

Kommer att lida med en annan Andreas mot AIK om några veckor.

IFK åker nog ur i år....

Visst var det bättre förr..

Är med i en facebookgrupp som lägger ut bilder från min mors hembygd, Flästa i Hälsingland. 

Den senaste visade Edvin Lindberg. Sme-Edvin.

Jag har ett minne med honom från när jag var i 12-års åldern skulle min svåger Åke, (gift med Gunnel tv. på bilden) skjutsa mig till Stockholm, (till Ellen t.h. på bilden) och ville ha sällskap på hemvägen så vi åkte till Edvins sommarhus vid Öjung för att fråga om han ville följa med. Vilket han ville.

När gubbarna pratade gick jag ner till sjön och klev rakt över ett gäng huggormar!!

De blev inte gamla. Vilket var tillåtet på den tiden.

Det jag minns när det gäller Edvin var att handen satt direkt på axeln och han var yrkesmålare och höll burken i den lilla handen. Det var något att häpnas inför med barnaögon.

På lördag blir det fred i Mellersta Östern för då är det Yom Kippur (försoningsdagen).

Ytterligare en ( )

Jag lär vara 5 veckor på bilden, jan 1946 sedan träffades vi aldrig alla fyra förens på mor Carins begravning.

n

När det ringer....

hos pensionärer....

Under veckan var det en riksdagsdebatt om sossarnas A-lotteri.

En ung man med bakåt slickat hår och som vanligt klädd i en för liten kavaj representerande SD där han gick på om hur vi stackars senila pensionärer blir lurade.

Flera andra riksdagsledamöter föll in i kören, liberalernas herr Malm var ingen alt utan spädde på i falsett om hur vi lurats.

Bryr mig inte om frågan som så utan mera bilden av oss gamlingar.

Händer ibland att jag blir uppringd om att köpa lotter men avisar med motiveringen att jag inte vill vinna varken pengar, bilar eller resor...

för jag har det först nämnda och vet inte vart jag skall resa.

När det gäller El- abonnemang brukar jag svara att jag inte har någon kostnad då jag bor i en radhuslänga som jag som elmontör varit med och byggt. Och då passade på att kopplat mina ledningar till grannarnas mätare.

En ung man förklarade då för mig att det var olagligt!

I början av veckan ringde kille som redan visste att jag var pensionär så han ville spara pengar åt mig för han har hört att vi har det knackigt som grupp!

Blev i morse uppringd av en ung kvinna som frågade om jag ansvarade för familjens el?

Jag svarade att vi bodde i skogen utan vare sig el-vatten -eller värme och åt barkgröt.

Vi kom väldigt bra överens och avslutade samtalet under en gemytlig stämning med att hon avundades vår gröna livsstil.

Var bättre förr med EN ELLEVERANTÖR!

Visst jag är till åren kommen men jag har varit lika dum i huvudet hela tiden fast inte lika fattig som förr.

Borde gå en kurs i "marketing" och lära mig prata i telefon.

 

Inget blir....

 som man tänkt....

såg fram mot att träffa barnbarn i helgen men blev istället däckad av en förkylning och sängliggande.

Mådde kanske lite för bra strax innan och behövde komma ner på jorden igen.

När det gäller livet utanför tomten vill jag inte ta ställning till de stora problemen, Jarlens kultur, Ukraina och Israel/Gaza.