bostadsområdet....
(Minnen 1)
Växte upp i Sveriges Manchester rikes fjärde stad med runt
90 000 innevånare, låglönestad med textilindustrin som bas.
Tuppen, YFA, Nyborgs, Drags, Hellmans mfl. Övriga större arbetsgivare var Good Year, Philips, Holmen, International Harvester.
Typiska "lätta" industrijobb, inga med högavlönad teknisk välutbildad arbetskraft.
Min far var byggnadssnickare, på nått sätt stod hantverkare lite högre på löneskalan och i status.
Men trots det bodde vi längst in på gården i Bredgatan 44.
För de som vurmar för att det revs för mycket kan jag vittna om den dåliga bostadsstandarden på den tiden.
Längst ut mot gatan var det lite bättre lägenheter några "2-or" med gemensam toa i farstun, sen kom "stora" gården och nästa hus likt vårt längst in på "lilla" gården med tvättstuga, soptunnor, pissoar och dass i rader. Lägenheterna värmdes med vedspisar och kakelugnar. Rinnande kallt vatten fanns tack och lov inne.
Som barn upplevde vi inte det som konstigt, vi bodde kvar där tills jag gick ur 6:an i tolvårsåldern runt 1957-1958. Minns att min bästa kompis på den tiden Rune och jag brukade springa bort till hans äldre syrra som bodde på Luntgatan och bajsa på vintern för de hade toa i farstun. (Portlås var inte uppfunnit ännu)
Upplevde nog aldrig att vi var fattiga eller utsatta på något utan det vara bara så som folk bodde.
Ljura och Hageby hade börjat byggas och drömmen för dom som stod (Vi) i bostadskö var att få en två i något av dessa områden.
Är nog svårt att fatta för dagens människor att vi var nog ganska lyckliga ändå. Mina föräldrar umgicks med vissa grannar och hade fester med det som idag skulle kallas smörgårdsbord, tror inte det saknades snapsar till sillen trots motbok och restriktioner,
|
Hörhuset var "Svärdas" vi bodde nästa bakom. |
Tanterna på gården såg efter och hutade åt alla ungar och lånade livsmedel typ socker, kaffe av varandra innan löning, prata skit om hur den och den inte skötte trapp eller skithus städning.
Ingen respektabel dam över 30 gick ut utan hatt eller kappa, detsamma gällde nog gubbsen också.
Portvakternas uppgift var att hålla koll på gårdarnas ungar
Vid skiftbyte på Drags och YFA blev Bredgatan en flod av människor ner mot Skvallertorget. Minns även ljudet av dunkande maskiner och tjutet av ånga (?) som släpptes ut.
På Luntgatan spelade vi landhockey och hängde vantarna på tork på "ånggaller" (?) de blev varma men ändå lika fuktiga som innan.
Annars var Folka tummelplatsen sommar som vinter, fotboll med "indelning" där den som ägde bollen var garanterad plats. På vintern minns jag att vi "körde" efter att kommunens
varit och skottat isen för kvällen. När han var klar och släkte lyset så väntade vi tills JEEPEN var utom synhåll och tände vi strålkastarna igen.
Hela stan var vårt lekområde, från kranen i Fiskeby till rälsen och virkesstaplarna Träexporten i hamnen.
Som sladdbarn med i mitt tycke och för tiden urgamla föräldrar, morsan var 38 när jag föddes och pappa13 år äldre var det aldrig tal om studier. Skolan var bara att sitta av i hopp om att bli uppflyttad till nästa termin.
Första 6 åren på Matteus genomleds, blev en helt annan situation med fröken Franzen på St:Olov då allt blev roligt.
Har dåligt samvete för att hon var den enda lärare som fick mig att skolka medvetet under alla skolår.
Hon ville jag skulle läsa Frödings Bergatroll på examen, speciellt svårt inför tjejerna i klassen med versen :
"Jag ville klappna och kyssna,
fast jag har allt en för ful trut,
jag vill vaggna och vyssna
och säga: tu, lu lilla sötsnut!
|
Skiftbyte på Drags |
Sista året blev på den numera rivna Hedvigskolan eller universitetet på Allègatan.
Gissa om man trivdes med en lärare (Person) som efter vårt första matteprov sa: "att det var meningslöst att undervisa idioter så vi åker ner till Saltängsplan och spelar fotboll i stället!"
Han fick oss att tända till och plugga.
|
Sandgatan/Luntgatan "Våra lekgator" |
|
I högra bildkanten fanns en liten park vi ofta lekte i.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar