Rannsaka.....

sig själv?



Det har varit en hel del sjuka barn en tid nu bland mina närstående vilket fått mig att fundera lite på min egen roll som far. Mina söner och måg tycker jag verkligen tar ansvar och ställer upp för barn och hustrur.
 (Nicklas då det begav sig).

Åker till sjukhus och tar lika stort ansvar som mammorna (tycker jag).
Själv minns jag mest att hustrun fick ta alla sjukbesök och all kontakt med skola och myndigheter, minns bara att jag hatade de gånger jag tvingades med till skolan.

Mitt minne som pappa är mest att jag stod i vedboden och körde in ved under tiden i Lämmetorp.
Hade alltid något projekt på gång, jordkällare, lill-stuga, bygga eller måla plank.
Gillade heller inte att ändra MINA PLANER, skulle jag lägga plattor på altan och det var dags för mat blev jag STÖRD om jag inte var klar.
Det samma om ett barn fick för sig att få öroninflamtion och hustrun behövde assistans när jag skulle klippa gräs!

Vad jag menar med dessa rader är ni UNGA MÄN är mycket bättre än vad vi var som var mycket bättre än våra fäder!