När INSIKTEN blev ....

till dystra UTSIKTER......

 Den 30 januari hände något i min kropp som jag inte tyckte om!
Jag blev inte bara gammal utan helt plötsligt blev jag en åldring.....
Inget funkar längre, åker lugnt och fint efter hustrun utför backarna, stannar och flåsar efter henne när vi skall uppför på längdlagg, blir glad som en beväring under lumpartiden om det beordras: "rast vila."
Av ett Bonus-Bonus-Barnbarn fick jag smeknamnet "Långsamma Janne".
Trots försiktighet och långsamhet klumpade jag till det vid ett liftsläpp och stöp i backen som en

 klubbad oxe. Med hjälp upp på benen av min åk-kompis (Fd. kompis och namngivare) tog jag mig nedför backen (Röd gränsande till svart,
Ulla  för den insatte)
Efter läkarbesök i Lindvallen följde en resa horisontellt med hustru Ulla till Sälen för att en axel ur led tillrättalagd.
Råkat ut för samma axel och skada tidigare.
Nästa ålderschock kom när de visade röntgen- bilder på att jag hade en "skruv" i den.
Minns inte och har helt glömt att jag opererat mig tidigare.
De sydde ihop några senor för några år sedan
genom en "titthålsoperation" och det är omöjligt

att skruva under en sådan enligt ortens importerade danske läkare.
Familjen har nog rätt i att den ramlat ner från huvudet.

För de unga pigga friska människorna är det nog stärkande med fjällupplevelser........

Fördelen med att bli en åldring må väl vara att hustrun fick skotta snö när vi kom hem, för att inte tala om stugstädning och bilkörning.
Barnen har haft roligt, tömt energi i de flesta backar.