måndag 30 november 2020

Kunskapen var

 

 så skrämmande liten....

 

 Nördigheten från min sida har alltid, (nästan) gått till ytterligheter.
Som många andra har jag varit lite av en MÖP, (Militärt Överintresserade Personer) inte åt pangandet i sig utan mera allmänt och militärhistoriskt, hyllar freden och är egentligen pacifist innerst inne. Det område jag vurmat mest för är Första Världskriget och perioden där omkring med imperiernas undergång inspirerad av JOLO:s böcker.
Resultatet har lett till någon hyllmeter böcker om nämnda krig, troligen mer än stadsbiblioteket.
Detta ledde till en gruppresaresa med andra likasinnade i mitten på 90-talet, där vi besökte alla de kända platserna på västfronten Passchendale,Ypres, Wimy, Cambrai, Amiens, Compiégne,Marne, Verdun med flera, har dessutom till hustruns förtret blivit privata stopp på någon semesterresa. 
Nu till saken, såg en franskt dokumentär för en tid sedan om asiaternas deltagande i kriget som  jag visste om, men blev överraskad över omfattningen 
då det inte lämnat några spår att tala om på de platser vi besökte.

I Brittisk tjänst över en miljon Indier som deltog i Mellersta Östern och på Västfronten. På Västfronten kom de iklädda tunna kakiuniformer för ökenbruk.
75 000 Indier kom aldrig tillbaks hem och är nästan spårlöst borta utan några större minnesmärken.
 
100 000 kineser  rekryterades till krigsindustrin i England där de bla. jobbade med tillverkning av tanks och flygplan.

Fransmännen plockade "hem" soldater och arbetskraft från Indokina,  90 000 Amariter kom inte hem igen.

Britterna gjorde upp med Japan som övertog patrulleringen och skyddet av deras intressen i Kina samt anföll den Tyska besittningen Qingdao så den Brittiska flottan kunde föras över och operera i Atlanten. Dessutom förlades en Japansk jagarskvadron till Malta för patrullering i Medelhavet.

Mitt eget mest bestående minne av resan var bilder, typ dia man kunde se i nån typ av apparater på människor som skadats av granatsplitter, mest skallskador. 
Kom att resonera om dem med läkare i vårt sällskap som menade på att man genom "bra" sjukvård fick människor att överleva med hemskt otäckta och groteska skador som kom att bli plastikopertionernas första steg mot utveckling. 
Ofta och fortfarande göms de mest skadade och sinnessjuka undan på instutitioner och "hem" för  veteraner.
Krig är hemskt och kommer alltid att vara och har inget med ära och heder att göra, finns inget så meningslöst som att dö för som sitt land.
 
Undrar vad för ÄRA asiaterna dog för då de knappt omnäms av de som skrev historien.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar