Efter som...

 

jag inte tänkte komma....

gående till min egen begravning så vill jag förbereda mina närmaste på vad som väntas.

Detta efter att i torsdags deltagit och med varma tankar tagit avsked av en av hustruns morbröder, min favorit. Den yngste i en syskonskara på 6 barn som jag även jobbat med och han hjälpte mig som elektriker med mitt bygge i Lämmetorp.

Enligt sed och tradition brukar begravningsförrättaren  gå igenom med de anhöriga vad den avlidne var för person för att kunna teckna ett litet porträtt under akten.

Det är det eftermälet jag nu tänkte hjälpa till med nu.

Det kan kanske låta så här:

-Då vi nu överlämnar Jan Allan till den eviga ron skall vi inskränka oss bara till en sång och så fort som möjligt återgå till vardagen, ingen tid må förspillas.

 Vi minns med vilken värme han genom enträget vedbodsarbete spred till sin familj, ibland även för mycket så pannan kunde koka och väcka familjen om nätterna. '

Till hans intressen hörde idrotten med en inte alls så betydande insats för rugbysporten som han vill göra gällande, det intresset bestod mest av tillhörande tredje halvlek och dess öldrickande. Senare började han följa sonens fotbollskarriär på nära håll, helst inne på planen till domarens förtret. 

Han var även duktig på att obemärkt stjäla de godaste bitarna ur barn och barnbarns gottepåsar. Så tack för att ni kom och kände er tvingade att delta, så nu skils vi med : "Nu är gubben död ajö män".