Jag är inte de stora........

helgernas man..........

drabbas av någon sorts melankoli och har svårt att fatta att det är NU det gäller, hamnar i återblickar och undrar vart jag var när mina barn var små......

minns inget av allt det som borde funnits när det begav sig,
deltog jag då eller var jag ute och köpte tidningen flera dygn?

Är absolut inte otacksam eller missnöjd med andra utan det är bara en känsla av otillräcklighet som gnager ..........

begrep jag att Johan, Nicklas, Cissi, Andreas (och kanske Bebbans kunde bli) nio första månader i livet var lika fantastiska som Viktors varit?
För att inte glömma Joel och Liams....

måste man bli så FÖRBANNAT gammal för att komma till eftertanke?.....
och uppskatta rätt saker...
och hur slippa....
bära på en känsla av att allt är för sent?

Läst två underbara böcker den senaste tiden, i Pianostämmaren som utspelar sig i Burma i slutet av 1800-talet, fanns lite av min ingress känsla, man vill gå tillbaks och läsa om ett kapitel för att få klarhet om man uppfattat skeendet rätt.

Ett litet citat ur minnet angående sorg och livsfilosofi från Shanfolkets tankevärd:

"Om Du dör ung så är du född god och behöver inte leva så länge".
Är väl lite Buddistiskt tankegods om Nirvana ?

Aldrig Mera Krig. 
Handlar mer om modet att vara feg! (Min formulering).
Kampen för rösträtt, (suffragetterna) kampen mot kriget och att våga vapenvägra i en tid då människor jublade när de anmälde sig till vapentjänst.
Underbart avslöjande porträtt om de Brittiska befälhavarna på Västfronten, numera ryttarstatyer i brons: French och Haigh.
(Människor som kunde äta stora middagar och låta sig underhållas av galanta damer (French) på kvällarna efter att de beordrat meningslösa offensiver som kostat tiotusentals liv, för att inte tala om sårade!


Gubben kanske verkar dyster, men jag är egentligen trött på alla dessa positiva bloggar om hur gulligt och bra allt  är.

Alla älskar varandra trots att käringen i  huset ligger misshandlad på akuten  och mannen behöver nytt rent blod i häktet, de små barnen ringer BRIS och stora syster viker ut sig på "skype" under tiden som storebror jagar vitt pulver på torget!

 Gubben blev otålig på Julafton för Tomten ville inte infinna sig, tillslut kom den men Gubben fick ändå inte "kyssa tomten".

Trots Gubben en underbar jul med ett förträffligt värdpar och mycket god julmat!