Kastade boll en dag.....

ett barnbarn och jag..




Ett tu tre så kasta jag, att tu tre så kastade han
så höll vi på en stund
tills han ändra leken lite grand
och räkna ETT-TVÅ-TRE-FYRA-FEM..
SEX-SJU-ÅTTA-NIO-TIO..
på TIO fick jag bollen igen!

Vad skall det bliva? ännu inte fyllda tre!


Efter som jag har fem barnbarn och alla pojkar, och travesterade Sten Selanders tänkvärda dikt
Spela Kula så varför inte återge originalet:

Vi spelade kula i torget en dag 
 en folkskolegrabb och jag.

Jag hade väl femtio, han hade fem.
Vi spelte. Och han förlorade dem.

Han snorade till  och gav en blick,
då jag visslade överlägset och gick.

Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port,
och tyckte det var något fult, jag gjort.

Jag gnodde tillbaka, men ingenstans 
kunde någon säga ,var grabben fanns.

Jag skämdes , jag tror, jag skäms för det än,
när jag ser dem spela kula igen.

Och jag ville ge, jag vet inte vad ,
för att en gång få se den grabben glad.

Men nu är han säkert en stor, grov karl,
som släpar och sliter - jag vet inte var.

Och visste jag det, förslog det ej stort.
Man kan aldrig ändra det fula man gjort.

Man kan inte lämna kulor igen
och trösta pojkar , som stelnat till män.


Sista strofen är lite av min erfarenhet av arbetslivet:
Ångrar inte någon ,dum,  lat, slöfock jag bett uppsöka varmare platser,
däremot att jag inte gett tillräckligt med beröm till alla andra!