Jag har hoppat....

och sjungit fåniga ramsor...




Född på en innergård med ljudet av bruset från Motala Ström och jubel från Idrottsparken när Snoka gjort mål, sett gubbar i hatt och trenchcoat  på väg till parken för en stunds avkoppling med en kvarting i fickan, få lite av smak från en annan värld än dammet och oljudet från textilen.

Milan på besök!

Själv få bli så stor att man fick följa med brorsan, Halmsta, Degerfors och GAIS skulle man spöa, Göteborg och Malmö var värre..

Bajdoff som spände blicken i domare Assar Isaksson från Borås och sa att det var offside, då blev det så!
Kindvalls avslutningsmatch mot AIK innan han stack till Fejenord, gjorde han 4 mål?
Hela parken jublade: Ove-Ove-Ove!
Missade guldet för att han stack.

Bill Björklunds kanon i 1-1 matchen mot Benfica, när Eusebio ställde sig och applåderade.
När Bill kom till "storstaden" skrev tidningarna att han var "rockidolsfriserad", han blev snart kortklippt!

Tänker lite på en text av Nationalteatern:
"så håller en tiggare fram sin hand och dåtid blir till nutid"

En hel stad, människorna har fått tillbaks något att vara stolta för.
Ett lag med unga pojkar som sprungit på våra planer i Lindö, på Himpa och i Kimsta de har sprungit i "våra" spår, blivit bättre och lyckats med det vi inte klara, trots det så är det Vi.

Tänk att känna sån glädje över denna 70-årspresent!