Läste Bodil Malmstens blogg.....

vill citera ur den: 

"Alla som har gamla föräldrar vet att döden är påtaglig.
Den kommer inte att hejda sig för oss heller.
Jag fruktar döden värre än döden."

.....det gav mig följande tankar:

Se inte detta som ett klagomål det kan även vara en styrka.
Min far var född 1894, jag tyckte hela min ungdomstid att han var dö gammal  och jag skämdes därför.Blev bättre när jag själv blev vuxen.(när man nu blir det?)
Tror aldrig jag såg honom ta ett löpsteg
 Jo, förresten minns att han jagade mig när jag som 10-12 åring snodde hans moppe!
Styrkan är den att jag har rötter från sena 1800 talet som jag kan ge vidare till barnbarn in i 2100 talet,
är inte det fantastiskt!
Generationstanken brukar svindla och roa mig.
Även jag har varit ett litet älskat barnbarn, för att därifrån avancera till bara barn. Ja! inte bara , utan älskat barn. När ens föräldrar går bort blir  man helt plötsligt stor ! Man är ingens barn längre, de enda gemensamma rötter man har bakåt i tiden är syskon.
 I mitt fall kändes det tomt när min sista syster Gunnel i vår kull (4) dog, då klipptes en tråd, en länk och samtalspartner bakåt i tiden av.
Helt plötsligt är man ensam, en patriark, försvarare av en ätt! (ironi)

Min far var en statarunge  i en kull på 8 barn,  han flyttade hemifrån (min farfar) ordnade drängtjänst åt honom när han var 13 år efter en sporadisk 6 årig  skolgång!
Hans favohistoria om barndomen var att hans syster Vera och han brukade kissa på fötterna för de frös utan skor och strumpor långt fram på senhösten!
Han gav mig var en stark självupplevd  klassmedvetenhet, inget teoretisk floskelbaserad kommunism, utan kanske ett hat mot de rådande orättvisorna..
Tvånget  att skriva över brännvin från motboken till "verkarn" för att få ett jobb!
Han var inte mycket för sprit ( två av hans söner((inklusive gubben)) blev "duktigare") utan tvingades att skaffa motbok när han kom till Norrköping och började jobba på  byggen.
Tur på sätt och vis att han hann att dö innan jag blev platschef, vi hade våra bygg dispyter och svårt att komma överens om arbetsfrågor.
Fick höra genom morsan efter hans bortgång då han "recenserat" sina barn att han inte var orolig för mig:
"Jan är så rejäl så han klarar sig alltid".
Bästa betyg jag nånsin fått eller något att leva upp till, inför framtida svårigheter från  en man som själv aldrig upplevt "curling", pjosk eller dalt.

Sett Filmen "EN ENKEL TILL ANTIBES" Tyckte den var riktigt bra. Klart sevärd.